Trauma

Trauma is not what happens to you, it's what happens inside you as a result of what happened to you.

- Gabor Maté

Trauman är vanliga och flera av oss har det av något slag. När vi upplever traumatiska eller svåra upplevelser som känns hotande så sätter kroppen sig i beredskap i vad som brukar kallas slåss, fly eller frys läge (fight, flight, freeze). När faran är över så går kroppen ned i viloläge igen. Upplevelser är traumatiska i den mån de påverkar individens upplevelse av trygghet i världen. Vi har även en motståndskraft som gör att vi kan klara svåra upplevelser. Ibland med hjälp av omgivningens stöd och andra gånger behöver vi professionell hjälp.

Vad är ett trauma? Ett trauma kan vara individuellt eller kollektivt i form av en enskild händelse, bestående förhållanden eller både och. I de fall där kroppen av olika anledningar inte har kunnat skydda sig från hotet så stannar människan i ett konstant försvarsläge där vi scannar för faror, känner stress inför situationer, platser, människor, dofter eller andra stimuli som påminner om den traumatiska upplevelsen.

Ju längre tiden går från denna traumatiska upplevelse desto svårare att förstå varför vi känner som vi gör. Detta medför att det vi upplevt för länge sedan kan dyka upp som allmänna symptom i form av t.ex. obehag, nedstämdhet, skuld, skam, stress, oro, ångest, koncentrationssvårigheter eller självkritik.

Många, men inte alla, klienter som jag arbetar med kan ha ett eller flera trauman med sig. Antingen är de individuella, kollektiva eller epigenetiska trauman. Ibland kan det vara en mix av dessa.

Olika typer av trauma

  • Post traumatisk stress syndrom är en diagnos som utvecklas i vissa människor efter att de har upplevt överväldigande, livshotande eller farliga händelser.

    Det är naturligt att bli rädd under och efter traumatiska händelser. Vid rädsla aktiveras vårt rädslosystem som hjälper oss att skydda eller undvika fara genom att försätta kroppen i slåss, fly eller frys respons. Detta ämnar skydda personen mot fara och skada. Det är naturligt att uppleva många olika reaktioner efter trauma och många kommer vidare naturligt men de som fortsätter att uppleva symptom månader efter händelsen kan ha PTSD och uppleva stress eller rädsla även när de är fysiskt trygga.

  • Trauman som går tillbaka till svåra upplevelser under barndomen kallas för anknytningstrauman eller komplext trauma.

    Under de senaste 30 åren har mer och mer kunskap tillkommit kring kopplingen mellan barndomstrauman (händelser och relationer upp till 18 års ålder) och hälsa. Det kan vara förluster av vårdnadshavare. Det kan även vara upplevelser som innefattas i ACE studien kring ogynnsamma barndoms erfarenheter som tex. försummelse, emotionell, fysisk, psykisk eller sexuell misshandel som påverkar den psykiska och fysiska hälsan.

  • Rasifieringstrauman är kopplade till rasism och kan vara direkta erfarenheter eller indirekta händelser.

    Det kan vara negativa stereotyper som vi uppfattar via internet eller att se någon utsätta någon för en händelse med rasistiska övertoner. Det kan även aktiveras av uteslutningar, mobbningar eller bli osynliggjord.

    Detta kallas rasifieringsbaserad trauma och stress i USA (minoritetstress i Sverige) och kan upplevas i kroppen i form av ökad otrygghet, oro, ångest, låg självkänsla mm.

    Blir vi utsatta för mycket rasifiering under lång tid så kan det vara svårt att koppla ihop vad som hänt oss och och hur vi mår. Vi kan då känna att det är oss det är fel på eller att vi är värdelösa. Det kan vara svårt att förstå att det inte är något fel på oss utan att vi har med om erfarenheter som påverkat oss negativt, Vi kan då behöva skapa en ny kontext kring våra upplevelser.

  • Adopterade har ofta traumatiska upplevelser bakom sig - ofta flera separationer, undermålig omvårdnad på en institution, ibland våld och försummelse - innan de går igenom en annan separation, sedan ofta till vårdnadshavare utan ett gemensamt språk och vanor.

    Adopterade människor behöver också ofta navigera genom ett samhälle som kännetecknas av strukturell rasism, utan hjälp av vårdnadshavare som kan förstå vad det innebär att utsättas för rasism, eller som med deras gemensamma ursprung kan bidra med en känsla av tillhörighet.

    Alla adopterade har olika överlevnadsmekanismer och strategier för att anpassa sig till sina nya familjer och omgivningar. Beroende på deras adopterade föräldrars förmåga att anpassa och förstå adopterades behov kommer olika stadier av läkning att äga rum.

    Frågor kring var kommer jag ifrån, var hör jag hemma, vad skulle mitt liv ha varit om jag inte adopterades kan dyka upp genom hela livet.

  • Ny forskning visar på ett samband mellan trauman som sker i en generation förändrar funktionen av generna i nästa generation - epigenetiskt trauma.

    Det innebär att man tror att människan lagrar trauman, i ett protein, mellan generna för att skapa ett alarmsystem efter människors erfarenheter. Det gjorde att nästa generation fick information av vad som var hotande för de som levde innan genom ett genetisk varningssystem.

    Denna teorin gör att vi även kan bära på förnimmelser, känslor och rädslor som handlar om vad vår släkt, generationer tidigare har upplevt, vilket gör att vi behöver vara nyfiken på vad vi bär med oss historiskt.

  • Kollektiva trauman kan dyka upp som överlevnadsmekanismer som var begripliga en gång eller känslor som är resultatet av det som kollektivet fick genomgå och bearbetar.

    Har det skett ett kollektivt trauma så kan historien av vad som hänt ens folk gått förlorad över generationer. Det är viktigt att förstå människor utifrån den kontext de befinner sig i idag men även vad de har med sig historiskt.

    Människor som tillhör grupper som har överlevt förintelsen, folkmord på ursprungsbefolkningen, svarta ättlingar till de som förslavades är några grupper som det har studerats kring för att förstå hur kollektivt trauma kan påverka idag.

Kom i kontakt med mig →